Jag har jobbat så att jag dööör, och fan sex timmar på jobbet är vekligen som hundra sorger och elva bedrövelser. Fast jag fick kaffesms så det var ganska okej efter de första tre timmarna. Eller fem eller tolv.

Det var ganska många trevliga människor som jobbade idag, men ingen som man sprang och hälsade på i extas. Jag kunde lika gärna hälsat på Hemköpskillen med större extas, och han suger ju.

Annars så. Mamma bad om ursäkt, även om det var jag som went berserk. Bara det gör mig skitarg. Pratade med pappa om det idag också, och han tyckte att jag gjort rätt. Fy fan vad gött det kändes! Pappa är min gud.

Öööh, nej du. Lite slö i huvudet. Gjort Mediebarometern idag, där man ringer folk och säger att tjena jag ringer på uppdrag av Kulturdepartementet, jag vill snacka om dina medievanor. "Nej" FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "Kan jag höra av mig en annan dag?" FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "...helst inte." FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "Okej! Tack ändå" FUCK YOU FUCK YOU kill me kill me

Det är ett fruktansvärt jobb. Fast det är nästan värre när de svarar! Ysch. Ysch säger jag.

Idag är det helt lugnt, jag ska jobba klockan tre. Fått ännu fler "hur är det med dig"-frågor, utan att de vetat om omständigheterna, så jag känner mig uppskattad.

Tyvärr är det så kallt här att om jag känt för stark uppskattning hade universum imploderat.

Trött i skallen, sovit för lite och väckts för mycket. Jag vet inte riktigt varför Isabell tyckte att hon behövde väcka mig, men det är okej.

Dessutom hör hon mycket väl i sin säng att jag knapprar på hennes precious och lyssar på musik, så egentligen har hon rätt att väcka mig hur mycket hon vill. Fast det säger vi ingenting om.